Det blir bra....till slut ;) Del 1

Jag var relativt ung när jag blev gravid med Nathalie.
18 år. Hade precis startat eget företag, varit tillsammans med pappan dryga året.
Inte bästa tiden att bli gravid med andra ord.
Men det fanns aldrig nån tvekan, barnet skulle vi behålla.
Nathalie's första månader tillbringade hon på Cafe Cecil.
Efter det var Bengan pappaledig med henne.


Barn nummer 2 gav sej till känna 1 år 1 månad senare. Ingen tvekan där heller.


Lite svårare blev det att pussla ihop för mej med jobbet, men det gick och även denna gången var Bengan hemma med barnen.
Men säg den lycka som varar. Kansk man var lite för snabb att bilda familj, kanske det bara inte var meningen att vi skulle leva ihop.


Skiljde oss gjorde vi iaf. 
Allt fungerade jättebra.....första året....sen var det inte roligt att ha en X-man längre.
Han kunde dra dit pepparn växte.
Gjorde inte annat än jäklades mot mej, inte insåg han heller att dom som drabbades var barnen.
Det ena efter det andra stolpskottet till tjejer träffade han oxå...haha...Kommer du ihåg Bengan? ;)


Det tog många år många hårda ord mycket tårar.
MEN så en dag träffade han henne med stort H.....Annelie.
Underbarare människa får man leta efter.
Klaffade direkt med henne och barnen.
Vilket är det viktigaste.
MEN det funkar även dunder mellan henne och mej.


Helt plötsligt fick tjejerna den pappan dom velat ha under alla år.


Det jag vill ha fram med detta är att hur mörkt det än kan se ut så ljusnar det för eller senare.


Och ett storte tack till ANNELIE för att detta blev verklighet för oss.